VÄLKOMMEN TILL TEAM LILLA MY

Huvudsida Presentation Tekniska tips - Ankring - Ekolod - Utrustning Gör det själv - Rörpilkar - Sänken Fisketips - Pillemete - Pillemete - tackel - Pillemete - arter - Pillemete - beten - Pillemete - teknik - Pillemete - landfiske - Bulefiske - Horngäddefiske Positioner - Information - Kattegatt - Öresund - Utanför Skanör - Södra Östersjön Reportage - Fedje 2002 - Östersjön 040530 - Söröya 2004 - Söröya 2005 - Östersjön 060226 - Östersjön 060606 - Söröya 2006 - Skjervöy 2007 - Västkusten 2008 - Söröya 2008 - Norge 2009 - Söröya 2010 - Norge 2010 - Västkusten 2011 Rekord - Årets största 2016 - Årets största 2015 - Årets största 2014 - Årets största 2013 - Årets största 2012 - Årets största 2011 - Årets största 2010 - Årets största 2009 - Årets största 2008 - Årets största 2007 - Årets största 2006 - Årets största 2005 - Årets största 2004 - Årets största 2003 - Årets största 2002 - Team rekord - Svenska rekord Länkar - Turbåtar - Butiker - Fiskeklubbar/Föreningar - Fiskesidor - Fisketeam/Fiskare - Tidningar - Dykning och vrak - Tillverkare - Fiskeresor Väder Hamnar Bilder

Bulefiske

Här ska först klargöras en sak:

Bulefiske är inte samma sak som ryckfiske!

Bulefiske är fiske på fiskstim som syns på ekolodet. Det traditionella bulefisket är fiske på torskstim och eftersom dessa i allmänhet finns nära botten så visas de på lodet i form av bulor på botten - därav namnet bulefiske.

16,0 kg från Pålsjö

Morfar med fin torsk från Västkanten

Om bulefiske

En vanlig föreställning är att bulefisket bara bedrivs under vintern på den lekande torsken. Detta är helt felaktigt. Faktiskt är de så att det oftast finns både mer och större bulor under sommarmånaderna. Sommartorsken är också för det mesta mycket huggvillig till skillnad mot lektorsken som inte alltid är intresserad av att hugga på pilken, köldstel och full av rom som den är. Det är ju p.g.a. detta som en del fiskare på vintern medvetet använder supertunga pilkar med dubbla 12/0-trekrokar och medvetet går in för att felkroka torsken med mäktiga ryck. Detta är däremot ryckfiske och är förbjudet enligt lag! Tunga pilkar behövs däremot ofta i Öresunds hårda strömmar.  Vikten på pilken spelar liten roll när det gäller felkrokningen av fisk. När pilken väl är i bulan är det krokstorleken och hur du fiskar som avgör om du får felkrokade fiskar eller ej. En 250 g rörpilk sjunker lika snabbt som en 500 g rörpilk. Vad som spelar roll för sjunkhastigheten är pilkens utformning och densitet (vikt i förhållande till volym). Däremot påverkas inte en tyngre pilk lika lätt av strömmen. En lätt pilk sveps lättare iväg och är strömmen kraftig missar du således bulan. Dessutom så kan den lättare pilken inte sträcka linan tillräckligt, vilket gör att strömmen för med sig linan ut i en väldig båge. Linan rusar av rullen p.g.a. strömmen och den stora linbuktens motstånd i vattnet lyfter pilken från botten vilket gör att du måste släppa ut mer lina för att komma ned igen och linbukten blir ännu större... en ond cirkel! Därför behövs tunga pilkar i Sundet, även vid andra fiskemetoder än bulefiske. Därför behövs det ibland ett sänke på 100 gram när man metar spätta. Däremot behövs det inte dubbla 12/0 trekrokar och bodybuildar-ryck vid bulefiske! Mindre ryck fiskar oftast bättre. 

Lyckad buletur på Araben. Massor av torsk med denna på 14,9 kg i topp.

Christian gläds över sitt nya PB - 16,2 kg. Taget på Hyllan vid Domsten.

Micke med långsmal sommarskönhet från DM.

Buletorsk -15,2 kg

Utrustning

Det behövs egentligen ingen speciell utrustning till bulefiske. Det är ju inget finlir precis. Finliret sköter ju kaptenen på båten som ska precisionsplacera sig över bulorna. En vanlig havsfiskeutrustning duger utmärkt. Ska man vara kräsen är dock en rulle utan linspridare att föredra. Dels gör linspridaren att det tar längre tid att komma till botten och när det gäller pyttesmå torskbulor så är varje tiondel viktig. Dels så vägrar jag fiska med linspridare vid tung fiske eftersom jag har erfarenheten av att den inte håller utan går sönder. Att tappa en stortorsk p.g.a. det känns inte roligt. På rullen föredrar jag flätlina i grovleken 0,25-0,30.

Teknik vid bulefiske

En förutsättning för ett lyckat bulefiske är att man kan läsa sitt ekolod rätt, att man monterat ekolodets givare riktigt och att man vet var ekolodets ljudkon befinner sig i förhållande till båten. Mer om detta står på ekolodssidan.

När du ska släppa pilken kräver övning, övning och mer övning. Och att hitta bulorna kräver en hel del övning det med. Låt oss säga att en bula börjar växa fram på lodet. Då gäller det för det första att veta var den finns i förhållande till båten, för det andra att veta var du ska placera båten och för det tredje att släppa pilken vid rätt tillfälle. Låter enkelt... ? Nej det är det inte heller! 

Vad som är viktigt att tänka på är att bulan börjar registreras på lodet så fort den kommer in i ljudkonen. När du ser bulan beror helt enkelt på hur du har riktat ekolodsgivaren. Sedan beror det på vilken givare du har och hur många grader dess ljudkon är på. Dessutom så ser du bulan så fort den kommer in i ljudkonen och detta betyder inte att du har den under båten, bara att den just kom in i ljudkonen. Allt detta är individuellt för varje båtekipage och det kräver övning innan du kommer på hur du ska göra med din båt. En del går dock att räkna ut. Kolla på ekolodssidan! 

Generellt sett så kan man säga att precis när första delen av bulan dyker upp i lodets högra kant så befinner den sig ett par meter framför båten om givaren är monterad lodrätt i förhållande till båtens viloläge i vatten. Så är det för oss...då slår jag av motorn helt och båten glider några meter i vattnet och bulan fortsätter växa in i högerkanten och vi släpper rakt ned i bulan som nu befinner sig rakt under oss. Enkelt? Nej! Följande saker måste vägas in:
* Vilket håll driver du åt?
* Körde du med eller mot strömmen och hur stark är den? Gasa lite eller backa? 
* Kraftig sidovind/vågor?
* Hur fort körde du? Gasa eller backa?

Det är övning! Kom också ihåg att det är vad som syns i lodets högerkant som är aktuellt. När bulan dyker upp ska du i allmänhet glida någon meter med båten för att nå fram till den. Bulan brukar nu fortsätta synas på lodet d.v.s lodet ritar in nya signaler vid högerkanten. När lodet slutar att rita in dessa signaler i högerkanten är också torskstimmet utanför ljudkonen och även om bulan på ekolodsskärmen nu fortsätter sin vandring åt vänster så är detta gammal information och inte vad som för tillfället finns i ljudkonen som ju ritas i högerkanten. Är bulan på väg ut från skärmen körde du troligtvis över den för ett tag sedan. Hos oss är infon i skärmens vänsterkant kanske 20 sekunder gammal! Men du har kanske en annan frammatningshastighet. Det spelar inte så stor roll. Det viktiga är att du vet var bulan befinner sig när du ser den dyka upp på skärmen och kan placera dig så att pilken träffar där. 

Sundets besvärliga strömmar - när och var släpper man?

Strömsituationen i Sundet är väldigt speciell. Ofta säger fiskare bara att det drev så förbaskat, att strömmen var stark, eller något liknande, utan att veta bakgrunden till varför man drev. Ska man bli bra på bulefiske så måste man veta detta. Båten kan driva både med vinden och med strömmen och pilken kan dessutom dras iväg av strömmar nere i vattnet. Ofta sker allt på en gång. Den nästan allenarådande ytströmmen i Sundet, som gör att båten driver, är den "Baltiska strömmen" Den Baltiska strömmen flyter alltid norrut genom Sundet och därför driver man 95 % av fallen norrut. Den Baltiska strömmen kommer från Östersjön och består av sötare Östersjövatten som flyter ovanpå det tyngre saltare vattnet i Sundet. Beroende på hur vindarna blåst den senaste tiden och hur vattennivåskillnaden är mellan Östersjön och Västerhavet så kan den Baltiska strömmen variera mycket i styrka. Strömmen styrka kan faktiskt variera mycket under samma dag. Vissa dagar står ytvattnet nästa helt stilla medan det andra dagar kan forsa fram med 4 knop. Det beror också mycket på var i Sundet du är. Nere vid Ven är strömmen oftast svag. Ligger du däremot och fiskar på Lappegrund eller uppåt Domsten så kan den vara fruktansvärt stark. Hur djup strömmen är varierar också mycket. Ibland är den bara någon meter djup.

Fin sommartur på Pålsjö med 3 målere.

Vid andra tillfällen kan den vara 15 m djup och sådana dagar är det inte lätt att hålla botten. Det finns även en annan ström och det är den Jutska strömmen. Den består av saltare vatten från västerhavet. Den Jutska strömmen är den del av Golfströmmen som rinner in i Skagerack. Den kommer in vinkelrät mot kusten i Bohuslän och svänger sedan norrut mot Norge. En liten del av strömmen svänger söderut och rinner, vid rätt förhållande, huvudsakligen genom de danska Bälten men också Öresund. Eftersom detta vatten är mycket saltare och således tyngre, så rinner strömmen fram längs botten. Denna ström är oftast svag. MEN.... detta är normalfallet som oftast råder under sommaren!

Sött vatten är lättare än salt. Men varmt vatten flyter högre än kallt vatten. Således kan strömmarna byta plats i vattnet beroende på deras temperatur. Det kan dessutom förekomma flera strömskikt än vanligt beroende på vattnets temperatur. Detta sker oftast under höst, vinter och vår, då temperaturerna varierar mycket. Västerhavet är ju dessutom varmare än Östersjön p.g.a. Golfströmmen.

Är vattnet i den Baltiska strömmen kallare än Öresundsvattnet, vilket det är ibland under vintern och våren, kan strömmen pressas ned under Öresundsvattnet. Då får vi en kraftig nordgående bottenström medan vattnet i ytan kan vara stilla. Vid andra tillfällen kan det vara så att västliga vindar har pressat in mycket vatten i Östersjön som sedan måste ut. Då kan kallt, sött bottenvatten från Östersjön flyta ut längs botten på Öresund samtidigt som varmare sött ytvatten från Östersjön också förs ut av den Baltiska strömmen. Sådana dagar är det således både nordgående ström vid botten och vid ytan och båda strömmarna kan vara mycket kraftiga. Då är det inte lätt att fiska. Omvända förhållande kan också råda. Ibland är kan det vara nordöstliga vindar som pressar ut sött ytvattnet ur Östersjön genom Öresund och då måste annat vatten fylla på för att hålla jämvikt. Detta vatten rinner då in i Östersjön längs botten på Öresund. Vi får då en nordgående ytström och en södergående bottenström. Då kan fisket vara omöjligt på vissa platser i Sundet. I sällsynta fall så flyter det in varmare Västkustvatten uppe i ytan, genom Öresund och då kan man således driva söderut. Men i det flesta fall vid södergående drift så handlar det om att ytvattnet står stilla p.g.a. att den Baltiska strömmen rinner under ytvattnet eller att den står stilla. Då kan man driva med vinden och vågorna söderut.

Detta leder till att det finns en drös av möjligheter för hur strömmarna flyter. Är det riktigt snårigt så kan det faktiskt förekomma tre strömskikt i Sundet. Vid bulefiske, när man ska träffa en liten torskbula, är dessa strömmar något man måste bemästra om man ska ha framgång.

Nå hur släpper man då vid de olika strömmarna? Ja det är inte enkelt att förklara. Här nedan följer några exempel på hur det kan se ut och hur man släpper pilken och kör båten vid de olika tillfällena. Grundregeln är att man kör mot ytströmmen. I vissa situationer går det dock utmärkt att göra tvärtom om man vet hur man ska göra. Vid svårare förhållanden är det oftast enklast att försöka klura ut hur man ska släppa på bulorna och göra på detta sättet konsekvent. Kommer man från fel håll är det bättre att vända båten. Det enklaste sättet att ta reda på hur strömförhållandena är för dagen är att släppa på olika vis de på de första bulorna. Är man fyra man i båten kan två släppa framåt och två kasta bakåt och så gör man det på lite olika vis över bulorna. Är man en eller två man i båten kan det ta längre tid att komma på rätt metod för dagen.

Detta är de vanligaste strömsituationerna i Sundet. Det kan som sagt se annorlunda ut, men du kan säkert utifrån dessa beskrivningar räkna ut hur man gör i de fallen. Dessa situationer gäller mest i norra delen av Sundet där strömmarna är starka. Fiskar du nere vid Ven är teorierna detsamma men du får praktisera dem i en "light" version. Härnere kan vinden påverka en hel del. När strömmen är svag kan man driva ganska mycket med vinden. Det gäller naturligtvis också de dagar då strömmen är svag upp på norr. Kommer vinden från väst eller öst kommer du att driva tvärs strömmen och då måste du ta med det i beräkningen också. 

Var, när och hur?

Det kan finnas bulor av torsk under hela året. Dock är det två perioder när det frekvent förekommer torskbulor. Det ena tillfället är under leken på vintern. Detta fiske startar i allmänhet i mellandagarna. Dock kan det finnas bulor så tidigt som lucia. Det sätter dock inte igång riktigt förrän i januari och de första veckorna kan fisket vara mycket svängande. Sedan håller det på till mitten av mars. Ofta är februari den säkraste månaden men mars kan vara mycket bra också. Ofta är det fler bulor då, speciellt uppe på norr, dock är fisken ofta mindre i de bulorna. Det kan vara gott om bulor så sent som i början av april och det gäller faktiskt för några ställen nere vid Ven också. Under vår och försommar sprider fisken ut sig för att sedan samlas i bulor igen i början av juni. Juli och augusti är oftast de bästa månaderna för sommarbulefiske, men även under september kan man fånga fint med fisk. Sommarfisket är mycket roligare än vinterfisket. Det är allt som oftast gott om bulor på sommaren om man vet var man ska leta, bulorna är större och fisken allt som oftast mycket huggvillig. Det är oftast mer och större bulor nere vid Ven än på norr men fisken håller ofta bättre storlek utanför Helsingborg. Det går att fånga riktigt stor fisk på sommaren också om man vet de fåtal platser där den håller till. Den stora fisken går ofta i riktigt små bulor, det gäller både på sommaren och vintern. Hittar men en femmeters bula är det allt som oftast mindre fisk, upp till 10kg, i den. En halvmetersbula på en av de heta sommarplatserna är däremot väl värd att satsa extra på.

Torskbulorna söker man längs djuprännornas kanter och toppar. Ibland står fisken nere på djupet också. Vinterfisket är mer bundet till de djupa partierna än sommarfisket eftersom fisken leker där. Under sommaren hittar man gärna torskbulor på grundtoppar och kanter på 15-25m. Vissa av dessa grundare ställen håller fisk på vintern också.

Fisket i sig är inte så svårt, det är skepparen som gör det mesta jobbet. När han säger släpp så gäller det att ha grejorna redo. Blixtsnabbt ned till botten, strama upp linan och gör första rycket. Sedan gäller det att hålla botten hela tiden. Är strömmen stark betyder det kanske 2-3 ryck och sedan släppa ut lina igen. Bulefisket är ett hektiskt fiske. Du har i pilken väldigt kort tid och det kan bli mycket letande. När det väl gäller måste man vara med. Vill man öva upp sig rekommenderar jag att öva under sommaren nere sydost och syd Ven där det är gott om bulor och enkla förhållanden. På vintern får man inte många chanser. Då gäller det att man kan sina saker om man inte ska gå hem lottlös.

Här har vi kört mot strömmen upp tvärs för en kant som stiger från 44 meter till toppen på 28m och och hittat en 2-3 meters bula på väg nedför kanten igen, på 29-30m. Då slog jag av motorn och vi släppte i bulan varvid mina två fiskekamrater fick napp. Jag filmade med videokameran lodet och torskfighten som här har hållit på i kanske 10 sekunder sedan nappen. Bulan har hunnit flytta sig en bit in på lodet och ingen ny fisk markeras längre i högerkanten - alltså finns det nu ingen fisk i ekolodet ljudkon, medan vi nu driver nedför kanten (nu på 31m) ut mot djuprännan på över 40m. Lägg märke till att bulan här endast syns som en upphöjning av botten, både p.g.a. mina inställningar och för att fisken trycker hårt mot botten.

Det här är ett ställe som vi döpt till Krabbaknutan. Jag hittade platsen sommaren 2003 och den gav massor av torsk mellan 3-9kg men nästan inga små. Alla torskarna var fullproppade med krabbor. Knutan syns i lodets vänsterkant som en upphöjning från botten på 35m upp till 31m. Den ligger på en mindre bergklack som sticker ut i djuprännan vid Staffans Bank. Precis upp på toppen syns en besynnerligt hög bula Troligen har den befunnit sig i ljudkonens ytterkant vid sidan om båten och därför inte varit i konen särskilt länge, därav den smala formen. Jag var därför på väg att vända åter med en lite annan kurs när nästa bula dök upp på väg nedför knutan. Denna bula stod dock inte på botten utan 3m över och jag trodde först det var sill men den var för massiv och vi släppte och fick alla tre fisk. Jag har precis här fått napp och bara håller spöet för att filma bulan. Längst till vänster syns ett par ekon, klassiska bananer, som troligtvis är ensamma torskar något ovanför botten.