VÄLKOMMEN TILL TEAM LILLA MY

Vrakfiske på Östersjön 6 juni 2006

Kanonväder med strålande sol och ljumma sommarvindar. Nationaldagen visade Sverige när det är som bäst, i ljuv försommarskrud. Inte kan man sitta hemma då. Sveriges nationaldag firas naturligtvis bäst ute i den svenska naturen och eftersom vi är sportfiskare så betyder det ju på sjön. Latmasken hade dock slingrat sig om oss denna ljuva sommarmorgon så det blev ingen supertidig avfärd mot Österpölen som traditionellt. Inte förrän vid halv nio var båten sjösatt i Skillinge och vi var klara att plana ut över ett soligt och blankt Östersjön. Ombord i båten var bara jag och farsan så det fanns gott om plats för fisk...

Driva påbörjad över första trävraket. Vraket är helt sönderfallet och består mest av en hög bräder.

 

Första stoppet gjorde vi som alltid på ett mindre trävrak, ca 7 distans från hamnen. Det brukar alltid vara en del fisk hemma där och ibland kan man ha turen att få dagens första 10 + på vraket. Det känns alltid bra att ha det avklarat. Vraket växte fram på lodet på sin vanliga position men någon lycka med fisket var det inte. Det var faktiskt helt tomt. Efter ett par resultatlösa drifter så tog vi upp och körde vidare mot lillasyster-vraket, bara en halv distans bort. Detta vrak är ännu mindre men håller ibland riktigt fin fisk. Första släppet gav en 8-kilosfisk och en mindre. En lovande inledning. Men efter ytterliggare tre drivor med bara en mindre fisk som utdelning så körde vi vidare söderut mot vårt specialvrak. För en vecka sedan besökte fiskekompisarna i Team Boatnav detta vrak och fick 7 över 10 kg så frågan var om det fanns några kvar.

Väl framme så startar vi fisket på vraket södra långsida där fisken oftast står. Vi gör ett antal drivor och en del hyfsade fiskar, upp till 6-7kg, nappar men vi sätter också massor av pilk. Vraket är en av Östersjöns värsta pilkslukare och hinner inte fisken först så dröjer det inte många sekunder innan man placerat pilken eller jiggen i en av de otaliga linor och nätrester som täcker hela vraket. Vi har haft dykare med som gjort en nedstigning på vraket som tydligen är en trålare i stål från mitten av förra seklet. Det är förmodligen trålarens stora förråd av fiskeutrustning som ligger över vraket och nappar åt sig allt som kommer i närheten.

Eftersom fisket bara är sådär och inte alls står i proportion till antalet förlorade pilkar så beslutar vi att först testa ett par drivor runt på resten av vraket och om det inte ger mycket mer så åker vi vidare. Vi förflyttar oss till vrakets för/akter (vilket det nu är) som ligger åt väster. Här på västra sidan står ett stim betesfisk och här är det bättre gång i spöna. Vi behöver bara placera oss i utkanten av det pilkslukande vraket så nappar det friskt eftersom  torsken här jagar aktivt i stimmet av betesfisk. Detta till glädje för både fiskare och plånbok. Det nappar i princip så fort vi kommer ned och fisken håller bra storlek. De flesta fiskarna väger mellan 4-8 kg. Vi får också två stycken som passerar 10-kilos-sträcket. Vi släpper tillbaka en del av fisken. Detta går alldeles utmärkt om man inte pressar dem för hårt upp och sedan låter dem "bubbla av sig" när man får syn på dem nere i vattnet. Tar man in de sista 10 metrarna sakta och gärna pausar en fem meter ned så kommer det en strid ström med bubblor från fisken. När man sedan återutsätter den så simmar den ned med lätthet. Detta förutsätter ju en varsam hantering av fisken. Man lyfter den i gällocket och med en hand under magen och krokar av den snabbt. Vi jagar den stora fisken och i jakten på den får man ju en massa mindre.

Nu har vi dock tröttnar på småfisken och byter från pilk till jigg eftersom jiggen oftast ger färre men större fiskar. Eftersom vi fiskar i utkanten av vraket och inte får så många bottennapp så tar vi bort våra billiga hemgjorda pilkar och chansar med de dyrare jiggarna. Vid första nedsläppet med den gröngula shaden suger det till tungt i mitt spö. En tung kamp senare cirklar en grov torsk upp under båten. Vågen visar på 15,1 kg och bytet från pilk till jigg visar sig bli ett lyckodrag.

 

Ekolodsbild från trålaren. Vraket ligger på 55-56 meters djup och sticker egentligen upp 4-5m men vi ligger här i kanten på det. Stimmet med betesfisk syns som ett plottrigt moln över vraket.

Bosse pumpar upp en stortorsk från vraket. Det är inte helt fel att fiska i sådant här väder!

Nu nappar nämligen bara stor fisk och vi får många trevliga fighter med starka sommartorskar. En timme senare har vi fångat ytterligare tre över 10 kg och många precis under. Vi har dock beslutat att vi inte ska bli så långvariga på sjön idag så vi beslutar om "sista släppet" och hemfärd. På sista turen ned mot vraket gungar det till tungt i farsans spö. En seg kamp senare kan vi hänga turens största torsk i vågen. 16,2 kg i sista släppet är inte illa. Fisken nappar fortfarande nappade bra och vi hade säkert kunna fått fler stora om vi fortsatt men vi beslutar om uppbrott. Vi har flera timmars görande innan vi är hemma. 7 torskar över 10 kg på en kortare tur är mycket bra och så fick man bekräftat att det inte bara handlar om att fiska på rätt vrak utan var på vraket man ska fiska.

15,1 kg på första nedsläppet med jiggen.

16,2 kg kort och välbyggd sommartorsk.

Fem dagar senare...

...är vi åter tillbaka på vraket. Vi är nu tre i båten, jag, farsan och Kristian och vi har en båt i följe. Eller kanske vi hellre ska säga att vi är i följe på Team Boatnav för deras Beason 666 kör med lätthet ifrån oss om de vill. De första trävraken ger åter ingenting så vi sätter full fart mot trålaren igen. Nu är fisket dock trögt. Vi får ett par hyfsade fiskar i båda båtarna. Boatnav bordar en torsk som precis går över 10-strecket men vraket slukar pilk som aldrig förr och vi på Lilla My beslutar oss för att söka oss vidare. Boatnav stannar dock på vraket. Det har varit så här förr, det vet kapten Johan. En tur förra året satte de hundra pilkar i vraket men belönades också med 8 över 10kg. De lurades ut efter många timmars nötande. Lilla My kör dock vidare västerut till ett mindre trävrak. Här är det bättre gång i spöna. Det står en del fisk mellan 3-8 kg på vraket. Kristian får ett jättenapp som sedan bara hänger med upp tungt och obevekligt. Vi förstår ett det är något från vraket som kommer upp och spänningen stiger. Man vet ju aldrig vad det kan vara. Efter en seg dragkamp kan vi dock syna en 5-6 meter lång och tärd planka. Det må vara längdrekord men vi har dragit upp tyngre plankor. Plankan åker i drickat igen.

Kristian nöjer sig inte med att fånga fisken, han ska ha upp vraket också!

Dagens största - 12,0 kg

Fisket börja dock avta. Vi anropar Boatnav på radion och får veta att det inte händer ett dugg på trålaren. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vraket släppt ifrån sig 18 torskar över 10kg på mindre än två veckor. Det är dock lite segt för det har inte varit så bra fiske hittills idag. Vi skickar en hälsning att vi kör söderut till Boatnav och ger oss av. Efter ett par resultatlösa stop på vägen är vi nere på ett mindre stålvrak långt väster om Bornholm. Här kommer dock fisket igång med många fina fiskar mellan 4-10kg. Kristian får en fin torsk på prick 12 kg som är ett nytt personbästa för honom. Vi stannar till på två andra vrak där nere och har fint fiske på dem också. Det kommer upp en 10 + båda vraket, en till mig och en till farsan så nu fick vi vars en på vars ett vrak. Jämt fördelat och bra. Kristians fisk blir dock turens största. När vi kommer i hamn så håller Boatnav-gänget på att dra upp sin båt. De kom inte längre än trålaren som de låg på hela eftermiddagen och matade med pilk. På väg hem stannade de dock på de båda små trävraken igen och fick en fisk på vardera vrak. Men båda fiskarna vägde över 10 kg! Så kan det gå när man har tur. Dagens resultat blev alltså Lilla My - Boatnav 3-3.