VÄLKOMMEN TILL TEAM LILLA MY

Fisket de första dagarna var inte mycket att hurra för. Grundtopparna i fjorden höll fina sejstim men ingen större torsk fanns som jagade i dem. Vid mete fick vi massor av smålubb men ingen katt. Kolja var det gott om. De höll fin storlek på 2-3 kg. Testmetet efter plattfisk och hälleflundraspinnet i Lauksundet gav inget. Vädret var heller inget att hurra för. Det var svinkallt och blåste på bra varje dag. En dag med fint väder gjorde att vi kunde ta oss ut ur fjorden och köra upp till grundområdet Innerbåan som egentligen kan sägas vara södra delen av den berömda Storskaltaren. Här hade vi ett fint fiske efter torsk på riktigt grunt vatten. Det var massor av torsk mellan 5-10 kg och en del över. Torsken stod riktigt grunt. Vi fiskade på 10-20 m vatten och ibland grundare. Att fånga en 15 kg torsk på så grund vatten som 8 m var en häftig upplevelse. I Nordnorges klara vatten såg man fisken direkt efter att den huggit och det var bra tryck i fiskarna på det djupet. Vi fick ett 15-tal torskar över 10 kg på jiggarna och dessutom fick jag en flundra på 6,85 kg.

Dagen efter beslöt vi att trots det fina vädret fiska inomskärs då det ju var det vi skulle testa. Hur fisket var på Storskaltaren/Innerbåan visste vi ju sedan tidigare. Efter tips av campens fiskeguide så beslöt vi att provfiska ett ställe som skulle hålla fläckig havskatt. Denna sällsynta fisk är en raritet och ett hett eftertraktat byte bland Norgeresenärer. På väg dit fiskade vi av ett par grundtoppar och fick torsk upp till 15 kg. Platsen vi skulle meta fläckig havskatt visade sig vara en grundrygg på 120 m med djupt vatten runt omkring. Solen sken och havet låg som en spegel när vi lät de väl tilltagna sejfiléerna singla ned mot botten. Efter en kort väntan så sög det till tungt på både mitt och Johans spö. Min fisk kändes hyfsat stor men gjorde inte mycket väsen av sig. Den följde mest tungt med. Johans fisk jobbade bra mycket mer och verkade större. Jag misstänkte att min var en lubb men vi hoppades på att Johans fisk som kämpade på skulle vara det eftertraktade bytet. Av kampen att döma var den på minst 10 kg. Därför blev det antiklimax när den släppte med bara 20 m kvar. Alla var besvikna och och ingen tänkte så mycket på min fisk som snart också var uppe. Fisken hade dragit sig mot båten så jag såg den inte men det var inget jag bekymrade mig om. I sista stund gjorde den dock ett sista ryck och gick under båten och kom upp på andra sidan i aktern med ett stort väsande och plaskande typiskt för en lubb. Och vilken lubb det var. Det blev kort panik i båten innan Jimmy fick gaffat jättelubben och hivat in den i båten där den började leva jävel. Lubben är ju ingen kämpe på kroken utan är dum nog att börja kampen för sent, när den väl är i båten. Väl där är den stark som en tjur, slemmig och hal och besvärlig att handskas med. Det glupska djuret brukar dessutom kasta sig över betet och svälja det snabbt och på väg upp från botten så kan den inte tryckutjämna vilket betyder att simblåsan står ut ur munnen på den när den kommer upp. Detta betyder att har man fått en lubb på kroken väntar ett besvärligt och kladdigt jobb för att få av den. Lubben är för det mesta är en högst oönskad gäst på Norgefiskarens krokar. Men en fisk i denna storlek är ju inte fel, fastän att det var en lubb. Väl upphängd i vågen visar den sig väga 13,0 kg och var då den troligtvis största lubb som spöfångats så långt norrut. Vi undrade bara hur stor Johans fisk då var...  Fortsatt fiske ger fler lubbar upp till 7-8 kg och flera små, men ingen i samma klass som den första. Ett par kungsfiskar nappar också men ingen fläckig havskatt.

Dagen efter satsar vi på området norr om Arnöya. Det består av grus och sandbottnar på 20-40 m som verkade idealiska för hälleflundra. Tyska fiskare hade i området fångat många flundror upp till 40-50 kg. Efter fler timmars resultatlöst nötande körde vi österut till inloppet av Kvaenangenfjorden och grundområdet Alketinden. Där är fisket bättre. Vi metar med hel sej och får flera torskar över 10 kg dock inga jättar. En förmodad 10 kg torsk nappar på mitt spö och följer snällt med hela vägen upp från 50 m utan att göra mycket motstånd. När fisken närmar sig ytan syns dock ingen vit torskbuk utan den brunfläckiga ryggsidan på en flundra. Jimmy får snabbt fram gaffen och innan flundran fattar vad som skett ligger den och hoppar på båtdurken. Det måste varit den lamaste flundrafight som förekommit. Kanske fattade fisken inte vad som skedde utan var fullt upptagen med att försöka svälja ned den stora sejen som stod halvvägs ut ur munnen på den. Flundran vägs till 12,95 kg och äntligen har jag ett något så när acceptabelt PB på hälleflundra.

Följande dagar är vädret sämre och vi får nöja oss med att fiska inne i fjorden och i Lauksundet. Vi provar både spättamete och flundraspinn helt utan framgång. Vi får en del katt i mellanstorlek och bra med kolja men den större fisken lyser med sin frånvaro. Men vi har nu flyttat ut på Skjervöy och bor på ett hotell inne i staden. Under hotellet ligger en pub och restaurang. Frukost ingår så vi anpassar våra fisketider efter det och kvällarna fördrivs med öl och Texas Hold´em. Som parantes kan nämnas att sistnämnda inte visade sig vara fiskekompisarnas starka sida. Någon dag senare är vädret bättre. Båtarna från Söröya ska ut på Storskalltaren och vi beslutar att möta dem där ute. Det finns massor av torsk över hela grundområdet men det är ingen riktig storlek på dem. En hel del fisk upp till 15 kg fångas dock. Vi satsar uteslutande på hälleflundraspinn och det ger utdelning. Fredrik får en på 22,4 och Johan en på 11,2 samt en mindre. Flera gånger har vi också flundror som följer jiggarna upp till båten. De andra båtarna har också bra fiske. Det tas under denna dag 7 flundror över 22 kg på Storskaltaren. Den största väger 51 kg.

Ett par dagar med sämre fiske inomskärs följer. Det vill sig inte inne i fjorden. Kanske är det för tidigt på säsongen. Vi försöker åter igen att meta plattfisk men trots att bottnarna ser bra ut så ger det ingenting. Resan är snart slut. Vädret inför sista dagen ser bra ut men vi hinner inte med ett Storskaltarpass till samtidigt som vi ska traila båten tillbaka till Söröya. Jimmy erbjuder sig att köra bil och trailer tillbaka samtidigt som vi andra kör ett maratonpass Skjervöy-Storskalltaren-Söröya. Vi andra tar tacksamt emot erbjudandet för att få möjligheten till en dags bra fiske till. När jag sätter mig bakom ratten på Arronettbåten vet jag att vi har en riktigt lång resa framför oss. Jimmy kör iväg och önskar oss lycka till. Ute på Skaltaren satsar vi åter igen på flundraspinn med jiggarna. Vi har ännu på resan inte landat någon torsk av riktig storlek d.v.s över 20 kg, men flundrorna lockar mer. Vädret är underbart och det är fisket också. Åtminstone mitt eget. Vi får två flundror av storlek och jag fångar båda. 13,9 kg och 22,65 kg och avslutningen på resan blev riktigt bra. Skjervöy kan säkert bjuda på bättre fiske än vad vi upplevde och med sitt väderskyddade läge är det då idealiskt för den inte så äventyrslystne fiskaren, men jag jagar den stora fisken. Det blir Söröya igen nästa år istället!