Söröya 2004

(ett selektivt reportage dock, eftersom jag skrivit en artikel om resan som är publiceras i tidningen Fiskefeber nr 2 - 2005)

Vi var 7 fisketokiga killar som drog upp på årets Norgeresa, en lagom körning på 230 mil från Skåne. Målet för resan var Söröya - stortorskens rike långt uppe i norr med Lopphavet som närmsta granne. Årets resa gjorde jag tillsammans med Jimmy och Fredrik i Team Bulan som drog upp sin splitt nya Featon 730. Med på resan följde också Johan och Nisse i Team Gargamel och Peter N i Team Azrael samt Nisses chef Peter P. De drog upp Gargamelbåten och hyrde dessutom en båt uppe på Söröya.

Det var med spända förväntningar jag åkte iväg på årets Norgesemester. 230 mil resa med en för tillfället ordentligt krånglande rygg, nya fiskkamrater och stora förväntningar efter otaliga fiskehistorier om det fantastiska fisket utanför ön. Det var många tankar som snurrade i huvudet när mitt i natten satte mig i Jimmys jeep i Klippan för att påbörja en färd som kom att ta runt 36 timmar. Vägen upp genom Sverige gick genom Jönköping, Örebro, Gävle och sedan hela Norrlandskusten upp till Sangis efter Kalix. 150 mil körda och bara 80 kvar... Därefter väg 398 upp till finska gränsen där vi körde ut på E 8:an. Europaväg låter fint men hur man kan kalla en knutig stig sämre än vägen mellan Mjöhult och Jonstorp för något sådant är för mig en gåta. Vi lämnade E 8:an i Palajoensuu och tog sedan till vänster i Enontekiö (undrar om finnarna själva kan uttala namnen?) och svängde in på väg 93 rakt mot Alta. Det kändes skönt att lämna Norrbottens och Österbottens ändlösa myrar bakom sig. Nu var det raka vägen över Finnmarksvidda och fiskefebern steg. Den kom dock av sig en tag vid Norgegränsen när den finske tulltjänsemannen och dennes norske kvinnliga kollega på en tullstation mitt ute i ingenstans, översvärmade av mygg och med bekymrade blickar undrade över de galna fiskande skåningarnas förmodade ölkonsumtion under de kommande två veckorna. Problemet löste sig dock smärtfritt men för alla kommande Norgeresenärer kanske det är av vikt att påpeka att de norska införselreglerna för starköl stannar vid skrattretande 6 burkar per man! En kvot som vi överskred minst tiofalt...Så är där i alla fall någon fördel med EU! Dunken med "spolarvätska" slapp dock igenom utan problem...

Vid färjeläget i Öksfjord Huset vi bodde i. Puben syns bakom huset.

Sista biten mellan Alta och färjeläget går genom storslagen natur. Höga berg och djupa dalar är här inte bara en något ur en dålig slagdänga. Landskapet är otroligt vacker, där djupa fjordar bryter in i bergsmassiven som högt uppe kröns av snö och glaciärer. Kargt men mycket mäktigt. Allra sista sträckan innan färjeläget i Öksfjord går genom en djup ravin där en kristallklar fjällälv snabbt porlar fram över stenar och grus. Bedårande vackert men också enda sträckan bortsett från själva Söröya där vägarnas stigningar och fall frestar på trailerekipaget. Väl på ön sjösätter vi Bulanbåten på en ramp av sprängsten i Breiviksbotn. Rampen i Sörvaer är mycket sämre. Hör efter med ägaren som bor i huset intill. Hur ramputbudet på ön är till kommande år vet jag inte men det är något att tänka på om man drar upp egen båt där. Speciellt om man inte har bil med fyrljulsdrift.   På färden över mot Sörvaer där vi ska bo är det nära att vi plockar upp spöna ur hytten för ett kortare släpp, men vi har bestämt om ett gemensamt första nedsläpp nästa morgon. Nu blev det inte det ändå eftersom Johan tjuvdoppade pilken i hamnbassängen innan avgång dagen efter och felkrokar resans första fisk - en liten sej.                   Vi inkvarterar oss på vårt boende där vår värd Tor hälsar oss välkomna. Vi bor på undre planet i ett tvåvåningshus. På varje våning finns fem mindre boenderum, ett kök, två toaletter och ett duschrum med två duschar. Vid den gemensamma ingången finns frys och torkrum för våta fiskekläder. Köket och alla rummen ska renoveras till nästa år, uteterasser ska byggas och dator och internet ska installeras. Tor satsar friskt på att dra turister till ön och kanske kan det vara en del i att vända den negativa befolkningsutveckling som Söröya liksom många andra nordliga kommuner lider av. Underlaget för turism med tanke på den fantastiska miljön och fisket är utmärkt.

Ön är mycket bergig men överallt där det går grönskar en frodig vegetation. Söryöa brukar kallas "den gröna ön" med alla rätt. Strax söder om hamnen reser sig ett högt klippmassiv ur havet och formar boplats åt tusentals sjöfåglar. Precis norr om Sörvaer stiger en annan brant bergvägg ur havet. I den lilla viken mellan berget och boendet ligger en av ryska flottans f.d. stoltheter och rostar sönder. På självaste julafton 1994 fick Sörvaerborna en mycket ovanlig julgåva. In i viken seglade den 17 000 ton tunga ryska kryssaren Murmansk och begrov hela skrovet hårt fast i bottnen. Av någon ironisk anledning lyckades Murmansk granne på ön, den stora NATO-radarstationen inte upptäcka att en av f.d. Warschawapaktens starkaste och förnämsta enheter var på väg att nästan krocka med den. Kryssaren var på väg till upphuggning men slet sig under en vinterstorm och ändade som ett av Sörvaerborna oönskat landmärke. 

Eftermiddagen ägnas åt vila för till kvällen bär det åter av, nu mot grundområdet Storskalltaren ca 30 sjömil ut från Sörvaer. Resultatet är fantastiskt - 28 torskar över 10 kg varav tre över 20 kg. Jimmy tar den största på 22,4 kg och  Fredrik och Nisse får var sin på 21,6 kg. Vi får flera fina sejar mellan 5-8 kg samt ytterliggare en kveite till mig själv på 2,48 kg.

Tilläggas ska också att all torsk under 10 kg, samt all sej, återsattes på denna tur.

Torsdag blev vilodag för oss medan Gargamel gick ut igen och Johan  fortsatte att hålla uppe sviten med en torsk på 13,6 kg. Under fredagen och lördagen var det folkfest på ön då de årliga Söröydagarna firades. I samband med detta hölls också havsfiskefestivalen på Sörvaer och byn kryllade av lokala och tillresta havsfiskare. I dagarna två tog alla de lokala yrkesfiskarna ut fiskesugna sportfiskare på storhavet. Festivalen är rena julaftonen för Sörvaer-borna och byn lever verkligen upp under dessa dagar. Många sportfiskare anländer redan en vecka innan för att tjuvträna inför festivalen. Johan, Nisse, Peter N och Peter P ställde upp med ett fyrmannalag kallat Lund Sea Anglers. P.g.a. någon språkförbistring med vårt broderfolk blev de inregistrerade som Lund Sianglos och inte ens ett påpekande från de deltagande lyckades få en ändring till stånd. Det blev en del trackande från oss andra om de fyra helyllesvenskarna med det Latino-klingande teamnamnet. Dock gjorde Sianglos-pågarna hyfsat ifrån sig under festivalen. Nisse drar resans störst hälleflundra på 9,32 kg samt en hel rad fina havskatter. Peter N fiskar riktigt bra från sin båt och ligger bland de främsta i tävlingen och väger dessutom in tre över 10 kg med ett nytt PB i topp - 18,02 kg. Vi på Bulan som inte är med drar snabbt ett par 10:or och ägnar sedan resten av festivalen åt att meta havskatt med mycket lyckat resultat.

Bilder från festivaldagarna:

Söndag kväll är det åter dags för ett Storskalltar-pass. Fisket denna gång är helt makalöst. Efter en hård natt summera ihop 74 torskar över 10 kg på 7 man. I vår båt har vi 51 över på 4 man vilket är det bästa torskfisket någonsin. 7 av torskarna väger över 20 kg ute på sjön. I hamn har tyvärr tre av dem tappat för mycket i vikt. Johan har också kontakt med en gigantisk hälleflundra som tappas efter 10-15 minuter hård fight och Jimmy landar en mindre. Den mesta fisken återutsattes under denna tur. De fiskar vi tog upp var de riktigt stora (runt och över 20kg) som skulle kontrollvägas i hamn samt de som var för skadade för att återutsättas. Vi hade kanske 15 torskar med hem denna tur efter att vi återutsatt uppskattningsvis mellan 1,5-2 ton fisk...

På mitt sista pass natten innan jag flög hem, prövar vi att få kontakt med den sällsynta fläckiga havskatten på positioner vi fått av yrkesfiskare. De är dock svårflörtade. Istället består fångsten av lubb och kungsfisk. 

En av djuphavets märkliga skapelser följde med upp till ytan där den ramlade av. En 40 cm krabba med spretande ben.

Istället åker vi upp till grundet Runningen ett par sjömil utanför hamnen och fiskar upp gråsejar att meta torsk med. Tyvärr är de för stora, 2-3 kg. Vi har många hugg men fisken krokar sig dåligt på de stora bytesfiskarna. Upp kommer sejar med riktigt stora bitmärken på sidorna. Jimmy lyckas dock pressa upp ett av monstren som tynger vågen till 19 kg. På morgonen skjutsar killarna mig till färjan och resten är numera historia. Båtarna gick ut på Runningen igen under förmiddagen laddade med lite mindre agnsejar. Sju torskar mellan 10 och 16 kg dras snabbt upp innan Jimmy hakar på sin monsterfirre. 

Jimmy med tidernas största svenskfångade torsk - 33,65 kg.

Och Nisse badade i hamnbassängen eftersom han hade lovat det om någon tog en större torsk än hans för året nysatta PB - 24,76 kg. Fy f*n! Vattnet är inte varmt i Nordnorge!!!

Hela torsk-topplistan från Söröya