Pillemete

Teknik

Det finns tre sätt att bottenmeta från båt: 

* Rent drivfiske, vilket ofta är svårt eftersom strömmen i Sundet oftast är för stark och man driver för snabbt för att spättorna ska hinna nappa. Man kan kasta i driftriktningen och ta in lina efterhand och på så sätt ge spättorna lite mer tid men det brukar var ett ganska oeffektivt fiske. Undantaget är om strömmen bara är svag, vilket betyder riktigt svag enligt Öresundsförhållanden, då kan drivfisket fungera bra. Problemet är att fisken ofta nappar dåligt under förhållanden med väldigt lite ström eller under helt  strömlösa förhållanden. Förmodligen är förutsättningarna för jakt sämre för fisken då. 

* Man kan ankra, vilket närmre beskrivs på sidan om ankring. Observera att Sundet är starkt trafikerat och att ankring endast kan ske utanför trafiksepareringen (se sjökort). Att ligga för ankar en fin majdag utanför Kronborg med fullt av nappande plattfisk under båten är förmodligen det mest avkopplande fiske man kan ha. Men ankring är inte under alla förhållanden det effektivaste sättet att fiska. Man ligger ju där man ligger, även om man har möjlighet att släppa ut mer ankarlina och på så sätt förflytta sig en bit. Det är och andra sidan mycket enklare att fiska när man ligger för ankar. Vill man ha superkontakt med tacklet är ankring alternativet. Hittar man en fläck som ger mycket fisk kan det ju vara all anledning att ankra där. Ibland kan man dessutom lyckas samla plattfisken under båten. Detta gäller speciellt med sandskäddorna som på våren verkar gå i stora stim. Då kan det bli riktiga napprusher där fiskarna hetsar varandra till att nappa precis som ett abborrestim. Det har hänt att man har haft en dubblé på tacklet och ändå har ytterliggare 2-3 fiskar följt tacklet ända upp i ytan!

* Det effektivaste sättet att fiska brukar vara att hålla mot strömmen med motorn. Detta fiske kräver en del övning och en hel del koncentration från de fiskande speciellt för föraren som ju både ska fiska och köra båten. Det gäller att var lätt på handen med gasreglaget. Om strömmen är mycket stark ligger jag alltid och kör med båtens för mot strömmen. Vid svagare ström föredrar jag att backa. Är det bara lite ström men en del vind som kommer från ett annat håll kan det vara knepigt att fiska så här eftersom vindpustarna konstant får båten att ändra kurs. Med mycket lite ström men en ojämn byig sidvind är detta fiske mycket svårt. Det går då inte att köra speciellt snabbt p.g.a. den lilla strömmen och vinden kommer att få båten att snurra runt. Fungerar det inte att hålla emot p.g.a. att vinden får båten att lägga sig på sidan mot driften hela tiden, så kan det var bättre att ankra. Det är faktiskt lättare att backa mot strömmen vid starkare ström eftersom den då tar överhanden mot vinden. Det är i princip omöjligt att ligga helt stilla över en fiskeplats med Sundets strömmar så man kommer trots att man kör med motorn mot strömmen att förflytta sig sakta med strömmen. Detta är bara bra, då söker man av ett större område. Tekniken är då att hela tiden med korta mellanrum  förflytta tacklet genom att dra det mot sig. Man kan ibland behöva ta in eller släppa ut lite lina. Man söker på detta sätt hela tiden av ett nytt område eftersom båten också förflyttar sig. Till skillnad från plattfiskarna i hamnarna som kan vara ganska skygga så brukar fisken ute på havet nappa så fort den får betet framför sig. Ligger du bara över rätt område så brukar det inte vara många förflyttningar av tacklet man behöver göra per nedsläpp innan det nappar. När det väl nappar ska man naturligtvis hålla tacklet stilla tills mothugget sätts in.

Övriga tips:

* Fiska med rätt grejor! Vi använder ofta 8-9 fots spinnspö med en kastvikt upp till 60 gr, typ ett ordinärt gäddspö. Det är viktigt att kunna känna nappen väl. Även om vi kör med sänken på 60-100 gram så fungerar dessa lättare spön väl eftersom du inte behöver göra vanliga kast. Oftast så sveper du ut tacklet max 30 meter. Men det går dock vid hamnfisket att kasta dessa sänken en 60 meter ut även med dessa lätta spön även om sänket med det dubbla överskrider spöets maximala kastvikt. Det gäller dock att då vara en erfaren kastare och veta vad spöet pallar. Det går knappast att snärta som när du kastar en 40 gr Wiggler en hundra meter. Då knäcker du ofelbart spöt. Istället måste tacklet svepas ut i en vid och yvig rörelse i slow-motion. Lite teknik.

* Använd flätlina! Har du inte gjort det innan kommer du att märka skillnaden! Du har direktkontakt med den nappande fisken och kan sätta in mothugget i rätt ögonblick.

* Mothugget ja. Här kommer det som till en stor del skiljer den skicklige metaren från amatören. När ska det sättas in? Efter år av fiske bakom metspöt sitter det ofta i ryggmärgen.  Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att föra ned en ryggmärgskänsla i skrift. Det vore som att be pianovirtuosen skriva ned sin musikaliska begåvning. Visst, det skulle bli massa noter på pappret men skulle jag sedan ta över dem skulle det låta för djävligt. Vad som behövs är övning. Dock finns där några tumregler att gå efter. Olika fiskarter nappar ofta olika. En torsk far ofta på agnet och drar i det med ett par tunga gungningar i spöet. Småsej som ibland stör fisket simmar ofta på betet  i full fart. Varning! Har du spöet stående mot piren och pirens stödjepunkt mot spöet är lågt belägen finns det risk för att sejen får spöet att tippa över ned i vattnet. En sandskädda eller skrubba nappar ofta ganska frenetiskt. Ofta kommer det först ett par mindre darrningar eller småryck i spöt. Då gäller det att vara med. För strax därefter kommer ett par större ryck då fisken tar betet helt i munnen och försöker simma iväg med det. Mothugget ska falla precis när spötoppen börjar böja sig i ett av dessa ryck. Rödspättan däremot är ofta en försiktig gynnare. Den lägger sig ofta bara och suger på betet. Ibland märks den av lite småryck i spötoppen. Men ganska ofta sitter den bara på när man flyttar tacklet. Då har den bara legat där och sugit på betet.

* Själva mothugget är en grej för sig. Ibland ser man fiskare göra väldiga mothugg, som om de fiskade hårdkäftade fiskar på flera hundra meters djup. Med flätlina på rullen behöver du oftast bara en liten lätt lyftning i spöet för att fisken ska sitta. Gör du stora mothugg riskerar du bara att slita kroken ur munnen på fisken och missar du nappet är det stor risk att du skrämt bort fisken.

* Fiska med färsk utrustning. Tacklena slits mot grus och stenar på botten. Max 3-4 gånger bör du fiska med ett tackel. Kolla krokarna med jämna mellanrum. Går de mot en sten så har du en uddlös krok. Kolla dina lekanden. De får ofta grader i kontakten med botten. Håll linan på rullen färsk. Kapa de nedersta 2 meterna efter varje fisketur. Det är kanske onödigt och besserwisseraktigt att påpeka det, men å andra sidan är det mycket tråkigare att tappa en storfisk för att grejorna inte håller.

* Och du... ibland får du massor av mindre spättor, småtorsk, små vitlingar, knot och småsej. De gör ingen nytta på ditt middagsbord så släpp tillbaka dem varsamt!