|
Vrakfiske på Östersjön 30 maj 2004
Det var avgång tidigt hemma i Helsingborg. Knappt lönt att gå
och lägga sig knorrade farsan skämtsamt men en heldag på Östersjön betyder
tyvärr 6 timmar i bilen för oss. Därför åkte vi iväg redan vid halv tre
på natten. Utgångshamn för dagen var idylliska fiskarsamhället Skillinge på
Österlen där Göran skulle möta upp med sin båt tillsammans med Peter -
Jiggakungen. Farsans gamla Toyota puttrar på i sin egen takt när trailern
hänger där bak så vi var något försenade när vi kom fram till hamnen i
Skillinge där Göran redan hade sin båt i vattnet, startklar och redo för
avfärd. Snabb iläggning och vi körde ut ur hamnen och möttes av ett
spegelblankt hav som glittrade när morgonsolens första strålar trängde
igenom det lätta diset. Någon sjömil utanför hamnen tätnade dock diset
alltmer och övergick inom kort till tjock dimma. Med Görans radar som som
säkerhet planade vi fram genom tjockan och efter några sjömil släppte diset
sitt grepp helt och solen som nu stigit högre på himlen värmde upp fingrar
och huvud som kylts ned av miljoner små råkalla vattendroppar.
Första vraket vi stannar på är en riktig brädhög, en gammal
träskuta som fallit sönder helt. Det står en del fisk på vraket de flesta i
storleksklassen 3-6 kg. På Lilla My fiskar vi med stora shadjiggar med tunga
huvuden. Shadarna har två fördelar mot vanlig pilk. Dels verkar shadarna
selektera bort småfisken som inte lockas av dem på samma sätt som av
pilkarna. Dels fastnar man inte lika lätt i vraket med jiggen eftersom kroken
sitter på ovansidan. Nackdelen med dem är å andra sidan att när de väl
fastnar så svider det till mer i plånboken än när vi sätter våra
hemmagjorda pilkar i vraket. Kostnadsmässigt går det fyra pilkar på en jigg
så det blir ändå ungefär lika dyrt att fiska med vilket som. Men färre
bottennapp med shadarna betyder att betet är längre tid vid vraket vilket ger
större chans för napp.
Efter 10 minuters jiggande med mindre fiskar, kröker
sig farsans spö i en djup båge och rullen tar ton när den första större fisken gör
en kort rusning. Den spaknar dock efter ett tag och med fasta tag pumpar farsan
upp den till ytan och jag kan sätta huggkroken i dagens första 10:a.
Marginalen är dock inte så stor 10,9 kg visar Super Samson-vågen. Efter
ytterligare ett par mindre fiskar avtar nappen och vi drar vidare mot nästa
vrak bara en halv sjömil bort. Detta vrak är dock mycket litet. Vi får en
femkilos fisk och känner sedan inget mer så vi åker vidare igen. När vi
stannar över nästa vrak hojtar Göran, att på just det här vraket tog ett
annat båtteam enorma mängder fisk för ett tag sedan. Visst är där fisk idag
också, men de är av beskedlig storlek.
Ofta är det så med vraken på Östersjön. Förhållandena
skiftar från dag till dag. Vrak som tidigare givit bra med fin fisk kan gången
efter vara helt tomma. Många vrak är dessutom invaderade av mängder av
småtorsk mellan 1-3kg. Det är då inte lönt att fiska på de vraken. Vissa
vrak är dock nästan alltid säkra kort för mycket och stor fisk. Nästa vrak
vi ska till är just ett sådant säkert kort. Det var här som Nisse i Team
Gargamel pressade upp årets hittills största fisk, 24,76 kg, för lite mer än
en månad sedan. Här har tagits fisk upp till 29 kg och det står nästan alltid
stor fisk på vraket. Göran verkar ivrig att komma fram. Han har en snabbare
båt än vi och när han är framme vid vraket har vi ett par hundra meter kvar.
Medan han fortfarande cirklar kring vraket för att kolla läget, kör jag,
ivrig som jag nu är, i full fart rakt upp på markeringen på plottern och gör
ett släpp rakt ned på vraket. Det blir egentligen fel eftersom vi hamnar rakt
uppe på vraket och det är kanterna, speciellt den södra som är heta. Men
idag spelar det tydligen ingen roll. När linorna slackar och indikerar att
jiggarna inte sjunker mer, står vi beredda och lägger tummen på spolen och
gör ett första lyft för att komma upp någon halvmeter från vrakets
förrädiska närhet. Detta vrak är belagt med gamla linor och nät och är
ökänt för att vara en pilkslukare. Vid första lyftet svarar det stumt för
både mig och farsan och våra spö böjs i en djup båge mot vattenytan. Det
är inte nät den här gången utan fast fisk. Stor fisk. Min släpper tyvärr
halvvägs till ytan och jag grämer mig att ha missat dagens första 10:a.
Farsans fisk syns snart i ytan och vi kan lyfta in en välkonditionerad pjäs
på 11,3 kg. Det blir en snabb avlivning medan jag kör tillbaka till exakt
samma punkt och vi släpper ned våra shadar igen. Vi hinner bara ned på botten
innan det är fast fisk på första lyftet igen. Det är så mycket fisk att vi
inte kan missa. Min är mindre, runt fem kilo, och dunsar snart i båten, medan
farsans fisk är en riktig kämpe och drar gång på gång ut lina i ettriga
rusningar. Vi förväntar oss att se en riktigt praktfisk, kanske uppåt 20 kg.
Men upp längs båten glider en slank men välbyggd torsk som i båten vägs
till prick 12 kilo. Fisken är en hane och är otroligt vacker, både till
mönster och kroppsbyggnad, men lite besvikna är vi ändå att den inte vägde
mer med tanke på fajten den bjöd på.
Farsan med två 10:or på två släpp - 11,3
och 12,0 kg.
Snabb kör jag tillbaka till markeringen på plottern och
scenariot upprepas. Vi hinner bara ned på botten innan det är fast fisk. Den
här gången får vi båda två torskar i mellanklassen runt 5-6kg. Tillbaks
igen och åter samma visa. När min torsk runt 6 kg dunsat i båten hänger jag
huggkroken på relingen bredvid farsan så att han kan kroka sin förmodade
mellanfisk också. Medan jag krokar av min torsk på durken märker jag att
farsan blir lite orolig när han spanar ned i vattnet mellan pumpningarna. Sedan
hörs det karakteristiska "oj ,oj, oj, oj!" som farsan alltid med lite
skrämd förtjusning och darr på rösten utstöter när det är stor fisk på
gång.
- Kroken! Fort! kommenderar han.
För upp ur djupet kommer en riktig torskmaddam. Men krokningen går
bra och när torsken dunsar i båten är glädjedansen inte långt borta. Göran
som väl sett att det är något på gång glider upp och undrar om det är en
10:a?
- Nja, snarare Klubb 20! svarar vi.
Nu räcker det inte riktigt
ända fram. När vi hänger upp torsken i Super Samson-vågen i en huggkrok
mellan oss så stannar vikten på 19,3 kg. Nytt personbästa, nytt båtrekord
och nytt teamrekord! Farsan skiner som en sol och det är bara att gratulera
honom. Fyra släpp på vraket och tre över 10 kg med denna praktfisk i topp.
Helt otroligt!
Vi
gör ytterliggare några släpp och har båda fisk upp varje gång. Det är fina
torskar mellan 5-8 kg. Peter i Görans båt bordar också en torsk som spränger
10-kilosvallen innan nappen avtar en smula. Vi bestämmer oss för att rensa
fisken och lägga den på is så att den inte förstörs i värmen. Det tar sin
lilla stund. Sedan kör vi tillbaka till vraket och farsan fortsätter sitt flyt
och drar på ytterligare en över 10 kg. Jag undrar om han inte kan spara någon
åt mig också. Det kan han tydligen inte för fisket är nu ganska trögt och
vi bestämmer oss för att gå vidare. Det blir en lång runda ända ned väster
om Bornholm och vi provar ytterligare 7 vrak utan mycket lycka. Vissa är helt
tomma, andra håller mycket fisk men i fel storlek. Ett antal timmar senare
beslutar vi om återtåg mot hamn. På väg hem kör vi in om samma fiskrika
vrak igen för att se om torsken kommit igång igen. Det har den inte. Istället
sätter vi massa jiggar i vraket, vilket man alltid gör här om inte fisken
hinner först. Vi åker hemåt och kan summera ihop en mycket lyckad dag med
fem torskar över måttet i båten, toppat med farsan nya rekordtorsk. Dessutom
massor av fin fisk mellan 4-10 kg. En lyckad dag på ett spegelblankt och soligt
Östersjön.
|
