Horngäddefiske

Egentligen skulle det inte behövas någon sida med tips om detta fiske eftersom det brukar vara omöjligt att misslyckas med det.

Horngäddan, eller näbbgäddan som den heter i resten av Sverige, är en vandrande fisk. Den lever under den kallare delen av året ute i Atlantens vattenvidder. Horngäddan lever i ytvattnet samlad i stim. Under våren söker sig fiskarna mot våra kuster för att leka på grundare vatten. De första horngäddorna brukar rapporteras från Kullen och Skälderviken runt den 15-20 april. Det brukar då handla om ströfiskar. De stora stimmen kommer runt två veckor senare. Ofta drar de runt i ytvattnet på strömsatta ställen i stora stim och brukar då med lätthet kunna fås att nappa. Horngäddorna hetsar varandra till att hugga. Ofta ser man upp till ett tiotal fiskar frenetiskt jaga och hugga efter draget som vevas in. På grund av sin hårda näbb är de dock inte helt lättkrokade.

Fiskeplatser

När väl de stora stimmen har kommit brukar horngäddan finnas nästan överallt. Ofta vandrar de runt fram och tillbaka längs strömstråk och attraktiva bottenformationer. Ofta blir napprusherna intensiva och man landar flera fiskar på några minuter för att sedan uppleva att det är dött ett tag innan fisken återvänder.

Från land: Pirarna i Helsingborg är kända horngäddeställen. Västhamnen, Parapeten och pirarna vid Norra Hamnens utlopp är bra platser att fiska från. Det går dessutom alldeles utmärkt att fiska från stenarna längs inkörningen till Västhamnen eller från stenarna vid Gröningen. Dock är det lite besvärligare och både grejor och fisk riskerar att ramla ned i springorna mellan stenarna. Men vill man slippa trängas med hundratalet andra fiskare som brukar invadera pirarna så kan det vara värt det. Andra kända ställen är Hittarpsrevet och Grollegrund där man kan vada ut och fiska.

Jocke fiskar horngädda från stenarna vid Västhamnen

Från båt: Båtfiskaren har större möjligheter att följa horngäddestimmen. Det behövs oftast inte eftersom man med båt kan placera sig på ställen där horngäddorna uppehåller sig hela tiden. Är det svårt att hitta horngäddorna kan man köra lite primitiv trolling och helt enkelt släpa dragen efter båten i låg fart. Horngäddorna samlas på många ställen. Kanterna mellan Västhamnen och Norra hamnen brukar var säkra ställen liksom mellan Parapeten och upp till Sofiero. Ibland samlas fiskarna över vraken i Sundet speciellt senare på sommaren. Annars är området öst och syd Lappegrund det troligtvis säkraste stället.

Fisketeknik och beten

I början av säsongen är det helt klart effektivast att bedriva spinnfiske efter horngäddan. Då fisken lever i ytvattnet ska du bara låta draget sjunka ned mellan 3-8 meter innan du börjar inspinningen. Och nu vill jag höja ett moralens finger! Den traditionella tekniken att fiska horngädda på består av långa och kraftiga ryck med skyndsam invevning av löslinan mellan rycken. Horngäddan är ju som bekant en snabbsimmare. Visst är tekniken effektiv. Nackdelen är den att det felkrokas en massa horngädda! Efter ett kraftigt ryck kommer ju betet att stanna upp i vattnet och dala mot botten ett kort ögonblick medan löslinan vevas. Horngäddorna simmar då fram till betet när nästa kraftiga ryck kommer och felkrokar dem. I värsta fall används dessutom sillahäckla. Skippa denna teknik och framför allt skippa sillahäcklan! Det är inte nödvändigt att fiska så. Faktum är att en inspinning i lagom takt med små kortare ryck ofta är effektivare och ger fler hugg och framför allt färre felkrokade fiskar.  Det är heller inte nödvändigt att tokveva in betet. En lagom inspinningstakt ger ofta fler hugg än racerfart. Ett bra tips är att direkt efter kastet börja med att enbart veva in draget de första 10-15 metrarna för att sedan göra små knyckar med spöet ett tiotal meter och ta in löslinan emellan knyckarna. Sedan vevar man 5 meter igen utan att knycka och börjar sedan åter knycka små ryck. Jag kör således med en liten annan teknik än flertalet andra. Men jag vet också att jag fångar mer fisk än flertalet andra... Anledningen till detta blir man medveten om när man fiskar från båt över ljus botten. Då kan man ibland få in ett tiotal horngäddor under båten som attackerar draget. Man kan då "pilka" horngäddorna. Man ser då också att i 9 fall av 10 så hugger horngäddorna betet precis efter ett knyck då det dalar mot botten. Alltså - fler små knyck ger fler hugg än få stora ryck och också färre felkrokningar. Att man ska veva in betet korta bitar mellan knycken är för att simulera en flyende betesfisk. Det triggar horngäddorna att attackera mer ursinnigt nästa gång du börjar knycka. Att helt slippa de felkrokade horngäddorna är svårt eftersom de har en ovana att simma på och snärta till betet med stjärten. Men man behöver ju inte bedriva ett fiske som i princip går ut på att felkroka dem.

Den allmänna uppfattningen är att man behöver en liten tafs bakom draget som man binder trekroken i. Anledningen skulle vara att horngäddan ofta simmar efter betet utan att hugga och att en krok en bit bakom draget skulle underlätta för fisken om den är skygg. Jag tycker att det är helt meningslöst. Det fungerar faktiskt sämre! Anledningen är inte den att man får färre hugg utan att horngäddorna har en förmåga att vira tafsen kring näbben och trassla till den. De vassa tänderna sågar dessutom effektivt sönder tafsen så efter ett par fiskar är tafsen helt kass. Du får tillbringa mer tid med att trassla ut tafsar och knyta på nya än att fiska! Trekroken du använder ska vara sylvass för att bita i horngäddornas hårda näbbar. Använd gärna en av mindre modell så fastnar den lättare och du får mindre felkrokningar!

Meta horngädda!

Ett mycket roligt fiske är att flötmeta horngäddan. Det är oftast väldigt effektiv även senare på säsongen när horngäddorna sprider ut sig. Då kan man dessutom kombinera det med spännande makrillmete. Att se ett stim horngäddor piska upp vattnet kring flötet är väldigt spännande. Ibland hugger de t.o.m. på flötet!

Tekniken är enkel. Du behöver ett glidande flöte som du kan trä upp på linan och ett drag eller en tyngd som anpassas efter flötets bärighet. Ett flöte som klarar 25 gram är lagom. Trä upp en pärla med ett litet hål på linan och sedan flötet. Sedan knyter du på draget/tyngden. Ofta är det effektivare med ett drag, gärna ett silvrigt, som lockar fisken. Under draget knyter du på en tafs på 40-50 cm och i dess ände en enkelkrok eller en liten trekrok. Sylvassa under alla omständigheter. Det är bra att ha flera tafsar i beredskap så att du enkelt kan byta ifall de blir skadade. Kroken betas lämpligen med en sillstrimmla.

För att betet ska fiska på rätt djup, 3-6 meter, behöver du en stoppknut som stoppar det friglidande flötet på det djupet. Knuten knyts lämpligen av garn som inte skadar linan. Det är ganska besvärligt att knyta på de glatta flätlinorna. Det finns speciella "stopper" att använda.

Var restriktiv!

Ibland går det att fånga mängder av horngäddor. Ta inte upp mer än du äter! Horngäddorna går alldeles utmärkt att återutsätta om de inte är dåligt krokade (fiska med rätt teknik!). Behandla de varsamt. Tänk på att de är här för att leka och säkra kommande generationer. Gör inte som yrkesfiskarna utan tänk långsiktigt! Då kommer vi och våra barn att fortsätta kunna förtjusas av horngäddornas luftakrobatiska konster och ettriga rusningar.