|
Rörpilkar
En av de bästa pilkarna som dessutom är väldigt lätt
att göra själv. Rörpilken sjunker snabbt och rakt och är inte strömkänslig.
Egenskaper som är livsviktiga speciellt här i Öresund med dess hårda strömmar.
Jag gör rörpilkarna i tre modeller av olika längd.
Råämnet är förkromat kopparrör. Till de lätta pilkarna runt 200- 300gr använder
jag 12 mm rör. Till lite tyngre pilkar, 300 – 500 gr använder jag 15 mm rör.
Ibland behövs monsterpilkar på 500 – 700 gr. Den
ideala rördiametern är då 18 mm men den dimensionen används inte längre av
rörläggarna. Ibland kan farsan få tag på gamla rör på jobbet. Jag har också
använt förkromade stålrör från kasserade möbler med en diameter på 20 mm.
Nackdelen är att dessa rostar i ändarna. Kopparrör finns i dimensionen 22 mm,
men jag tycker det är för tjockt. Då blir pilkarna för korta. Till att fylla
pilkarna använder jag bly. Det är inte roligt att vara miljösvin men tenn är
också giftigt och dessutom mycket dyrare. Massiva rundstänger av miljövänligare
järn eller mässing kräver alltför mycket arbete att göra pilkar av själv
och är dessutom svåra att fasa av tillräckligt för att förskjuta
tyngdpunkten så pass att pilken inte hakar upp sig i linan. Bly kan köpas på
skrotfirmor eller hör med någon som sysslar med rörläggning, renovering av
badrum, kabelarbete eller dylikt. Bly har ofta använts i olika rörskarvar.
Farsan ordnade flera hundra kilo när han renoverade badrum på jobbet
Själva tillverkningsprocessen är enkel.
-
Såga
rörbitar i lämpliga längder.
-
Hamra
ena änden platt, ca 5-6 cm. Detta är pilken övre ände.
-
Använd
gasoltub/gasolkök för att smälta blyet. Helst utomhus eller i väl
ventilerat utrymme. Blyångor är giftiga. Jag smälter blyet i en större
skopa. Lägg på små bitar till att börja med. Låt dem smälta och lägg
sedan på större. Då hjälper det smälta blyet till att fördela värmen.
Använd ett täckande klädesplagg (ej nylon, polyester el dyl), handskar
och skyddsglasögon då du gjuter. Är det fukt i blyet eller i föroreningarna
finns det risk att det puttrar och stänker. Skrapa av allt slagg.
-
Rörbitarna passar perfekt i hålen på en
tegelsten. Skaffa en sådan och sätt i rören där så har du ett perfekt ställ
när du gjuter. Pass på! Är rören begagnade kan det finnas
beläggning inne i dem som innehåller fukt. Risk för en mindre explosion
med andra ord. Det smälta blyet kan spruta ut som en vulkan. Håll inte öppningen
mot ansiktet! Använd inte rör med skit i! Fyll på med bly från skopan.
Jag brukar fylla ända upp till kanten och sedan snedsåga änden. En annan
metod är att lämna kvar ungefär en centimeter som sedan kan knipas ihop.
Låt svalna. Försök beräkna så att du kan lämna kvar en del bly i
skopan. Häll inte ut allt så går det mycket snabbare att smälta nytt för
nästa pilk.
-
Borra
hål i båda ändar av pilken. Anpassa borrhålet efter ringen du ska sätta
där. Gör hellre ett för stort hål än för litet. Är det svårt att få
borren att bita på rätt ställe så slå ett märke med en syl först. Gör
du som jag och snedsågar den nedre änden, så slå ett par bulor i pilken
med sidan av hammarhuvudet så är det ingen risk att blyet börjar glida i
röret när pilken dunkar i hård botten.
-
Såga/fila
den övre änden halvrund runt borrhålet så att ringen kan röra sig
obehindrat.
-
Fila
alla vassa kanter med fin fil.
-
Fäst
ringar och krok.
Har du som jag har tillgång till gratis rör och bly har du gjort en bättre
pilk än vad du kan köpa i affären. Utrustad med en bra krok och ringar (köp
storpack av båda) har du betalt ca 10-15 kr pilken istället för 50-80
kr.
 |
Till vänster: Diverse redskap för gjutning av rörpilkar:
Gasolkök, skopa, bågfil, ansattsfil, syl, handslägga, plåtsax,
bultsax, borrmaskin och syl. Spann med bly och blyspån samt förkromade
kopparrör syns också. Till höger:
Bosse i färd med att borra hål i ett gäng pilkar. |
 |
|