VÄLKOMMEN TILL TEAM LILLA MY

Rörpilkar

En av de bästa pilkarna som dessutom är väldigt lätt att göra själv. Rörpilken sjunker snabbt och rakt och är inte strömkänslig. Egenskaper som är livsviktiga speciellt här i Öresund med dess hårda strömmar.

Jag gör rörpilkarna i tre modeller av olika längd. Råämnet är förkromat kopparrör. Till de lätta pilkarna runt 200- 300gr använder jag 12 mm rör. Till lite tyngre pilkar, 300 – 500 gr använder jag 15 mm rör. Ibland behövs monsterpilkar på 500 – 700 gr. Den ideala rördiametern är då 18 mm men den dimensionen används inte längre av rörläggarna. Ibland kan farsan få tag på gamla rör på jobbet. Jag har också använt förkromade stålrör från kasserade möbler med en diameter på 20 mm. Nackdelen är att dessa rostar i ändarna. Kopparrör finns i dimensionen 22 mm, men jag tycker det är för tjockt. Då blir pilkarna för korta. Till att fylla pilkarna använder jag bly. Det är inte roligt att vara miljösvin men tenn är också giftigt och dessutom mycket dyrare. Massiva rundstänger av miljövänligare järn eller mässing kräver alltför mycket arbete att göra pilkar av själv och är dessutom svåra att fasa av tillräckligt för att förskjuta tyngdpunkten så pass att pilken inte hakar upp sig i linan. Bly kan köpas på skrotfirmor eller hör med någon som sysslar med rörläggning, renovering av badrum, kabelarbete eller dylikt. Bly har ofta använts i olika rörskarvar. Farsan ordnade flera hundra kilo när han renoverade badrum på jobbet

Själva tillverkningsprocessen är enkel.

  1. Såga rörbitar i lämpliga längder.

  2. Hamra ena änden platt, ca 5-6 cm. Detta är pilken övre ände.

  3. Använd gasoltub/gasolkök för att smälta blyet. Helst utomhus eller i väl ventilerat utrymme. Blyångor är giftiga. Jag smälter blyet i en större skopa. Lägg på små bitar till att börja med. Låt dem smälta och lägg sedan på större. Då hjälper det smälta blyet till att fördela värmen. Använd ett täckande klädesplagg (ej nylon, polyester el dyl), handskar och skyddsglasögon då du gjuter. Är det fukt i blyet eller i föroreningarna finns det risk att det puttrar och stänker. Skrapa av allt slagg.

  4. Rörbitarna passar perfekt i hålen på en tegelsten. Skaffa en sådan och sätt i rören där så har du ett perfekt ställ när du gjuter. Pass på! Är rören begagnade kan det finnas beläggning inne i dem som innehåller fukt. Risk för en mindre explosion med andra ord. Det smälta blyet kan spruta ut som en vulkan. Håll inte öppningen mot ansiktet! Använd inte rör med skit i! Fyll på med bly från skopan. Jag brukar fylla ända upp till kanten och sedan snedsåga änden. En annan metod är att lämna kvar ungefär en centimeter som sedan kan knipas ihop. Låt svalna. Försök beräkna så att du kan lämna kvar en del bly i skopan. Häll inte ut allt så går det mycket snabbare att smälta nytt för nästa pilk.

  5. Borra hål i båda ändar av pilken. Anpassa borrhålet efter ringen du ska sätta där. Gör hellre ett för stort hål än för litet. Är det svårt att få borren att bita på rätt ställe så slå ett märke med en syl först. Gör du som jag och snedsågar den nedre änden, så slå ett par bulor i pilken med sidan av hammarhuvudet så är det ingen risk att blyet börjar glida i röret när pilken dunkar i hård botten.

  6. Såga/fila den övre änden halvrund runt borrhålet så att ringen kan röra sig obehindrat.

  7. Fila alla vassa kanter med fin fil.

  8. Fäst ringar och krok.

Har du som jag har tillgång till gratis rör och bly har du gjort en bättre pilk än vad du kan köpa i affären. Utrustad med en bra krok och ringar (köp storpack av båda) har du betalt ca 10-15 kr pilken istället för 50-80 kr.

Till vänster: Diverse redskap för gjutning av rörpilkar: Gasolkök, skopa, bågfil, ansattsfil, syl, handslägga, plåtsax, bultsax, borrmaskin och syl. Spann med bly och blyspån samt förkromade kopparrör syns också.

Till höger: Bosse i färd med att borra hål i ett gäng pilkar.